Manifestation för människors lika värde

Klockan 17:00 idag på Norrmalmstorg i Stockholm samlas vi för att manifestera för människors lika värde. Initiativtagare är Sakine Madon, redaktör och debattör, och syftet är att markera mot nazism, rasism och våld. Bland talarna finns bland andra Mona Sahlin, Birgitta Ohlsson och Dilsa Demirbag-Sten.

Under det senaste året tycks den politiska aktivismen ha ökat i Sverige, både till frekvens och styrka. Orsakerna kan vara flera. Våldet kan ha ökat, eller rapporteringen och missnöjet kring det. Orsaksförhållanden är inte mitt huvudsakliga kompetensområde och jag gör inte anspråk på att bättre än någon annan kunna svara på varför världen ser ut som den gör.

Däremot anser jag mig kunna identifiera några idéer bakom den politiska stämningen i Sverige. Jag vänder mig då till filosofen Hannah Arendt, som skrev (ungefär) att kraft uppstår när många olika viljor och intentioner når en tillfällig överenskommelse och agerar tillsammans.* I Sverige tycks denna typ av kraft ha uppstått. Liberaler, som har en intellektuell snarare än en handgriplig tradition av aktivism, går idag sida vid sida med vänsterorienterade.

Problemen formuleras på olika vis, men ändamålet är detsamma. I Sverige finns nu en kraft som verkar för människors lika värde och för det fredligt demokratiska samtalet. Vi står enade. Låt oss främja och hylla denna kraft genom att peka på likheter i stället för på skillnader.

Vi ses på Norrmalmstorg!

Här är en länk till eventet på Facebook.

* ”Kraft” = power. Läs gärna Arendts inspirerande bok Human Condition

En av Freuds kommentarer till kommunismen

Det är inte medlen själva, utan hur vi använder dem som formar världen: ta kniven från mördaren och hon börjar i stället att strypa sina offer.

Kommunisterna tror sig ha funnit vägen till frälsning från det onda. Människan är av naturen god och välsinnad gentemot sin nästa men den privata äganderätten har fördärvat hennes natur. Besittning av privategendom ger den ene makt och därmed frestelse till övergrepp mot nästan. Den från egendom uteslutne måste resa sig i fiendskap mot förtryckaren. Om man upphäver privategendomen, gör alla tillgångar gemensamma och låter alla människor bli delaktiga i njutandet av dessa, kommer illvilja och fiendskap bland människorna att försvinna. Då alla behov är tillfredsställda, kommer ingen att ha orsak att se en fiende i den andre; alla kommer att beredvilligt underkasta sig det nödvändiga arbetet. Jag avser inte en vetenskaplig ekonomisk kritik av det kommunistiska systemet, jag kan inte undersöka om avskaffandet av den privata egendomen är ändamålsenligt och fördelaktigt. Men jag är i stånd att konstatera, att dess psykologiska förutsättning är en tom illusion. Med privategendomens upphävande undandrar man den mänskliga aggressionslusten ett av dess verktyg, förvisso ett starkt men förvisso inte det starkaste. De olikheter i fråga om makt och inflytande som aggressiviteten missbrukar för sina ändamål har man inte förmått rubba; dess natur har man inte kunnat förändra.

Läs mer:

Sigmund Freud, Vi vantrivs i kulturen, (Stockholm, 1995)