Ny forskningsartikel om bioetiska autenticitetsproblem

“I wasn’t really bothered about dying, as long as I died thin.” Citatet är från en person som berättar om sin anorexia. Var hennes önskan att hellre dö än gå upp i vikt autentisk? Var den verkligen hennes?

Inom hälsa och sjukvård vill vi ibland fälla omdömet att en patient har inautentiska önskningar. Om deras önskningar är inautentiska finns det nämligen skäl att bortse från dem – kanske skulle det till exempel vara rättfärdigat att bortse från att en anorektiker påstår att hon hellre dör än går upp i vikt och vårda henne oavsett vad hon själv vill.

Jag har skrivit om autenticitetsproblem förut. Se exempelvis mina publikationer under Research här på hemsidan. I min nya forskningsartikel ”Resolved and unresolved bioethical authenticity problems”, som är publicerad med open access i tidskriften Monash Bioethics Review, har jag samlat lösta och olösta bioetiska autenticitetsproblem. Jag argumenterar för att tre typer av problem kan vara lösta (händelsevis av mig själv) men att åtminstone sex autenticitetsrelaterade problem återstår att lösa.

Ett av dessa gäller patienter som lider av borderline, eller emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Dessa personer kan ha intensivt växlande önskningar – ena stunden vill de ha behandling, andra stunden vill de det inte. Det är möjligt att befintliga teorier om autenticitet skulle kunna användas för att analysera dessa önskningar i enskildhet. Men personer med emotionellt instabilt personlighetssyndrom tycks befinna sig i ett tillstånd som i sig behöver analyseras. Hur borde vårdpersonal förhålla sig till patienter som har ett intensivt växlande viljeliv? Kan detta tillstånd vara autentiskt?

Ytterligare ett exempel gäller medicinskt åstadkommen autenticitet. Det händer till exempel att personer som behandlas med antidepressiva läkemedel vittnar om att de inte är sig själva om de inte tar sin medicin. Hur bör vårdpersonal förhålla sig till patienter som har denna uppfattning? Blandar sådana patienter ihop den de är med den de vill vara? Eller är det möjligt att autenticitet kan åstadkommas med medicinsk behandling?

Artikeln utgår från det sista kapitlet i min avhandling. I avhandlingen utvecklade jag en teori som ska bidra till att överbrygga glappet mellan filosofiska teorier om autenticitet och verkliga autenticitetsrelaterade problem. Jag berättade mer om detta i en intervju med KTH som finns tillgänglig här.

Fullständig referens:

Ahlin Marceta, J. (2020). Resolved and Unresolved Bioethical Authenticity Problems. Monash Bioethics Review 38(1), 1–14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

WordPress.com.