Facktidskriften Journal of Academic Ethics har publicerat min artikel ”Respect the Author: a Research Ethical Principle for Readers”. I den föreslår jag en etisk princip för läsning: respektera författaren.

Länk: Respect the Author: a Research Ethical Principle for Readers

Filosofen Charles Larmore har argumenterat för att läsare har skyldigheter gentemot författarna de läser. Författarna är ju inte där när man läser, noterar Larmore, och kan alltså inte försvara sig mot missförstånd och illvilliga tolkningar. Därför är författare sårbara.

Det tycks för mig vara intuitivt riktigt att vi bör visa författare respekt genom att göra vårt bästa för att läsa deras texter så som de är avsedda att läsas. Vi bör exempelvis avstå från att tolka författarens ”egentliga” avsikter, om vi tror att de skiljer sig från de påstådda avsikterna, liksom att vi bör läsa texter på deras egna grunder och inte som yttringar av någon typ av socialt fenomen.

Många håller nog med om att det är nödvändigt att visa författare respekt genom att läsa deras texter med intellektuell hederlighet som ledord. Men det tycks för mig som att det finns en djupare form av respekt för författare, så att denna typ av respekt ibland är otillräcklig.

Tanken är inte helt orimlig att vi till exempel bör visa författare som Selma Lagerlöf och August Strindberg en djupare respekt än bara den vi visar genom att läsa dem hederligt. Bland annat tycks det som att vi borde ta hela deras livsverk i beaktande när vi läser deras enskilda texter och gör detta till en del av vår läsupplevelse.

I artikeln prövar jag just denna tanke. Vad innebär det att visa författare djup respekt? När bör vi göra det? Finns det författare som inte förtjänar respekt, som exempelvis författaren till Mein Kampf?

Jag föreslår och försvarar följande etiska princip (sida 10 i artikeln):

Läsning för forskningssyften kräver att läsaren
(1) läser texten i enlighet med författarens uttalade avsikter utan hänsyn till annat än de ord och meningar som finns i texten, och
(2) om inte läsaren saknar nödvändig kunskap, eller om det äventyrar läsningens syfte, så borde läsaren på lämpligt vis ta hänsyn till
(a) författarens psykologi, etik och
(b) texten som en instans av ett socialt fenomen.

Det är min förhoppning att artikeln ska stimulera forskningsetiska tankar om läsning i allmänhet och respekt för författare i synnerhet. Artikeln är publicerad med open access och är alltså tillgänglig för vem som helst att läsa och dela fritt.

Fullständig referens:

Ahlin Marceta, J. (2019). Respect the Author: a Research Ethical Principle for ReadersJournal of Academic Ethics. DOI: doi.org/10.1007/s10805-019-09345-1